''Det är ju bara en sport''

7 förluster på dom 8 senaste matcherna och mållskillnaden 10-18 med fyra poäng upp till säker mark är ju inte det bästa tänkbara föruttsättningarna inför dom avslutande 6 omgångarna. Matchen igår är bara en uppreprepning av dom senaste matcherna : dåligt försvarspel , stundtals obefintligt anfallsspel och ett powerplay där ingen vågar skjuta för rädsla av att åka på baklängesmål

Jag vet inte hur mycket jag orkar mer. Den senaste tiden har tagit musten ur mig och jag har ärligt talat tappat hoppet för dom kommande matcherna och chansen att klara oss kvar , visst det är 6 matcher kvar och det kan gå fort....


***

För den som ej är intresserad av sport så är det såklart inte så viktigt , orden :''det är ju bara en sport'' Gör mig så in i helvete förbannad och arg!! För vore en sport så skulle jag inte:

1.Engagera mig så mycket
2.Deppa ihop och ta åt mig så in i helvete så fort det går åt fanders
3.Tatuera in klubbmärket på bröstet
4. Gå lös på döda ting här hemma och skrika ut min frustration.

Tabellen och resultaten påverkar vardagen så mycket och varenda gång vi torskat är oftast hela helgen (om vi spelar på en Lördag) helt förstörd och det eventuella krogbesöket som man ska göra samma kväll ställs ofta in för pg.a av ''huvudvärk''.

Visst det finns miljontals människor som har det värre och man kan tycka att det är larvigt att grina åt en 3-0 förlust i Karlstad när barnen i Afrika svälter och inte har mat för dagen.

Jag kan ta ett exempel. För tre år sen så skulle jag och min dåvarande flickvän se en match i Ö-vik mellan Modo och DIF, förhoppningarna om tre poäng var inte speciellt stora. Modo hade kört över Skellefteå två dagarinnan och verkade hittat storformen i jakten på en slutspelsplats . Vi hade precis förlorat mot FBK hemma och mina förhoppingar om poäng inför matchen var inte speciellt stora. Efter första perioden ledde vi med 2-0 och en viss person inom mig fick mig och tro att det skulle gå hela vägen , i början av sista perioden gjorde sedan ''Linkan''Bremberg'' 0-3. Jag ställde mig upp framför modofansen och skrek ut min glädje! Nu skulle inget stoppa oss! Va händer? Jo ett nerslaget hemmalag reser sig och spelar som i trance och gör 3 mål inom loppet av 15 minuter!

Ridå ner!

Matchen slutade till sist 4-4 och det skulle visa sig att vi förlorade en slutspelsplats framöver p.ga av denna genomklappning.

Grejen var att denna dag så var det Alla Hjärtans dag..och ALLT som vi hade planerat för kvällen blev inställt , vill minnas att jag gick och la mig kl 18 förbannad lessen och besviken.

Ett år senare på samma dag så bröt vi vår förlovning. Samma kväll slog vi SSK hemma och gick upp i delad serieledning med Hv.

Jag njöt och firade med några bärs!

Att det tog slut mellan oss några timmar tidigare sket jag fullständigt i

För vi hade ju vunnit...